Reseskildring: Österrike dag 1
Stockholm den 4 april kl 05:53
I en helt annan situation så skulle jag vara på hemväg om jag stod och väntade på en buss vid denna tid på dygnet, men nu gällde det inte att ta sig hem med sista nattbussen utan faktisk att ta sig hemifrån. Så spänd av förväntan står jag alltså på Klarabergsviadukten denna tidiga timme för att med bussresa 22 timmar ta mig ner till Österrike och en veckas skidåkning. Frågorna är många i mitt sömndruckna tillstånd, hur skall jag kunna sova på en buss, kommer jag få cellskräck, kommer jag överhuvudtaget vara i form för skidåkning efter en sådan resa?
Någonstans i Sverige kl 12:07
Tänk att tiden kan gå så fort, plötsligt så väcks jag av att det är lunch och jag tror att vi är i Ljungby. Som van globetrotter vet jag att man inte får vara kräsen med vad man äter, så när valet stod mellan Ljungby värdshus och Mc Donald's var valet inte svårt...
Efter ett sexpack chicken nuggets och apelsinjuice var jag åter i form för fortsatt resa ner mot kontinenten. Skåne avverkade vi medan jag sov middag. Borde egentligen pluggat tyska verb, men man vet ju aldrig när det blir sömn nästa gång, så det gäller att ta vara på tillfällena som bjuds.
En rastplats i Tyskland runt midnatt
Sista stoppet innan vi är framme, nästa gång jag går ur bussen kommer jag att vara framme, känns skönt, men samtidigt så har bussen blivit som ett litet hem för mig, en fast punkt, som jag kunnat återkomma till, lustigt hur fort man vänjer sig vid sin tillvaro.
Umhausen, Österrike tidigt
Äntligen framme, frukosten framdukad och vädret strålande, det finns goda förutsättningar att det här kan bli bra. Efter en stadig frukost med grovt bröd, skinka, te och lite äggröra kände jag mig redo att möta veckans första skidåkning. Min pistguide och skidlärare lovade att vi skulle ta en lugn första dag. Troligt... Så efter att ha hyrt den utrustning som krävdes gav vi oss av upp på berget.
Senare...
Nu minns jag varför det var fem år sedan jag åkte sist... jag har ont på ställen jag själv knappt visste att jag hade muskler, och jag som tränat extra för det här tillfället... Min pistguide och ressällskap påstår att det är höjdskillnaden, men jag tror han säger så bara för att vara snäll. Och det borde han, efter att ha lurat ner mig i några svarta backar... Men jag överlevde, och i kväll blir det middag och sedan tror jag faktiskt att jag kommer att somna ovaggad och tidigt, det är ju en ny dag imorgon...
Jag i Österrike.
