Reseskildring: Österrike dag 5 - 7
Äntligen kontakt med omvärlden, så här på dag sju när vi sitter på bussen på väg hem har jag återfått obehindrad Internetanslutning. Man vänjer sig snabbt vid att ha ständig tillgång till Internet och känner sig nästan handikappad när man inte kan kolla sin mejl och Facebook typ ett par gånger om dan. Men nu har jag Internet, alltså finns jag. ;-)
På torsdagen, dag fem, hade solbrännan lagt sig och jag kunde åter visa mig normalt klädd i backen. Det blev ytterligare sol, men vis av erfarenhet nu med solskyddsfaktor 50+. Torsdagen var också dagen som jag tog mitt skidåkande till nästa nivå. Min skidlärare ansåg att jag skulle byta till ett par tuffare carvingskidor för att utvecklas mer inom den tekniken. Det gick sådär till att börja med. Men med lite tips och envist (tjurskalligt) övande så fick jag hyfsad kläm på det på slutet.
Fredagen var vår sista skiddag och den stora utmaningens dag. Min skidlärare och några andra i ressällskapet hade bestämt sig för att åka ända från 3 000 meters höjd ner till dalstationen, en sträcka på cirka 15 kilometer, på under tio minuter. De lyckades!... Själv tog jag mig ner på cirka 25 minuter, en vanlig dödlig behöver ju stanna och vila på vägen. Att åka skidor på 2 000 meters höjd tar på krafterna, dessutom bränner det rejält i benen både av att bromsa i svarta backar och glida på transportsträckor.
Jag har försökt lära mig carvingtekniken och tycker att jag på resans sista skiddag faktiskt har börjat få till den. Synd att man inte kan vända på detta, att man lär sig allt första dagen så att man har hela veckan kvar att njuta. Som det är nu måste jag ju åka skidor igen nästa år för det vore ju dumt att vänta i ytterligare fem år.
Det har varit en fantastisk resa, resguiden vittnade om att vädret har varit bland det bästa han varit med om. Skidåkningen har varit otroligt rolig och jag har somnat full av intryck och av ren trötthet varje natt. Att sitta 22 timmar på en buss kändes innan mer eller mindre som en pina. Dock har resan gått väldigt bra då jag har fått ett par säten för mig själv (och kunnat sova liggandes) och haft ett trevligt ressällskap. Men nu ser jag bara fram emot att komma hem och sova i min egen säng, läsa min post och dricka mitt eget, svenska te.
Borta fantastiskt bra, men hemma alltid bäst. 
Klar för start för ytterligare en härlig skiddag.
Nu drar jag upp på nya äventyr.
Här går det undan i svängarna, detta är i Rettenbach, Anja Pärssons världskuppbacke.
Skidinstruktörerna i ressällskapet gör en så kallad åtta.
Det finns folk till allt...
Nu är den färdig, en perfekt fotobakgrund.
Eftermiddagssolen lyser över alperna inför sista åket, en strålande avslutning på en strålande resa.
