Kära dagbok,

Tisdagen den 31 mars

Jag har börjat få resfeber. Fyra dagar till avresa nu. 22 timmars resa väntar innan jag får uppleva Alperna för första gången. Tidigt på lördag morgon går bussen, då tänkte jag

- plugga
- umgås med min reskamrat
- lyssna på musik
- titta på utsikten
- lyssna på ljudbok
- njuta av färden
- läsa skvallertidning
- öva upp min tyska
- läsa bok
- umgås med övriga sällskapet
- äta godis
- kolla på film
- surfa på nätet


Could be me. In my dreams... Bild: freeride.se/content/640/

Men det mest troliga är nog att jag kommer att sova.

Kära dagbok,

Söndagen den 8 mars

Nu har jag tentapluggat ett par dagar.

Jag har
- städat lägenheten
- rensat kylskåpet från varor som passerat bäst före-datum
- slängt soppåsen med gamla matvaror
- kollat på youtube-klippet Vem vare som kasta? och den uppsjö av parodier som gjorts efteråt
- kollat Google Bildsökning hur de medverkande i teveserien En härlig tid ser ut idag
- bäddat sängen (plötsligt händer det)
- sorterat plagg i garderoben efter färg
- gått igenom högen med gamla tidningar
- läst en "intressant" artikel om att lägga på rätt pålägg i en gammal City
- tittat på Den rätte för Rosing
- gått på Södra bar och blivit halvt berusad

Som tur är har man ett privatliv som inte alls behöver vara som ens arbetsliv. I arbetslivet är mina principer bergfasta, mina deadlines är döviktiga. Den privata, fria Kickan däremot... Hon tenderar att skjuta upp saker. Oftast in i det sista. Det brukar gå bra ändå, jag fokuserar som allra bäst mot slutet när det verkligen gäller.

Så bra, nu har jag en städad lägenhet. Den står sig nog tills det är dags för arbetsrättstenta...


Tentaångest. Dammsuga = lycka.


Kära dagbok,

Torsdagen den 19 februari

Nyss hemkommen från träning. Det blåser kallt och har börjat snöa. Livet känns trist.
- En perfekt kväll för lite vardagslyx.

Fem i nio ringer en kär vän som var hungrig och frågade om jag ville följa med ut och äta. Jag tänkte över det en millisekund, jag vill ju inte verka lättövertalad. Jag rusade till bussen. Självklart missade jag den med två minuter. Jag får vänta 15 minuter. Väl inne i stan möts vi av restauranger som just håller på att stänga. Nattöppna McDonald's på Vasagatan är inte ett alternativ så vi drar vidare genom snöstorm och snålblåst och hamnar slutligen på en ... sylta på Drottninggatan. Men förvånansvärt god mat.

Å andra sidan skulle ett glas vatten och en skorpa vara en festmåltid i goda vänners lag.

Det får gärna hända lite nytt då och då i mitt liv. Med ingredienserna spontanitet och vardagslyx vill jag undvika att allt bara faller in i monoton lunk. Om jag vågar släppa på kontrollen och göra avvikelser från det vanliga mönstret så kan jag lyckas med detta. Så sätt guldkant på tillvaron - livet går inte i repris. Carpe diem!

Tur att man har vänner som rycker upp en ur den gråa vardagen. Annars hade jag säkert fastnat i studierna... :)

Om vardagen är såhär, då längtar jag till måndag!...

   

RSS 2.0