PA-Kickan

Years ago Michael and I were having a deep conversation about life in general. 

I can't recall the exact subject matter but he may have been questioning me about the circumstances of my Fathers Death.

At some point he paused, he stared at me very intensely and he stated with an almost calm certainty, "I am afraid that I am going to end up like him, the way he did."

I promptly tried to deter him from the idea, at which point he just shrugged his shoulders and nodded almost matter of fact as if to let me know, he knew what he knew and that was kind of that.

14 years later   I am sitting here watching on the news an ambulance leaves the driveway of his home, the big gates, the crowds outside the gates, the coverage, the crowds outside the hospital, the Cause of death and what may have led up to it and the memory of this conversation hit me, as did the unstoppable tears.

A predicted ending by him, by loved ones and by me, but what I didn't predict was how much it was going to hurt when it finally happened.

The person I failed to help is being transferred right now to the LA County Coroners office for his Autopsy.

All of my indifference and detachment that I worked so hard to achieve over the years has just gone into the bowels of hell and right now I am gutted.

I am going to say now what I have never said before because I want the truth out there for once.

Our relationship was not "a sham" as is being reported in the press. It was an unusual relationship yes, where two unusual people who did not live or know a "Normal life" found a connection, perhaps with some suspect timing on his part. Nonetheless, I do believe he loved me as much as he could love anyone and I loved him very much.

I wanted to "save him" I wanted to save him from the inevitable which is what has just happened.

His family and his loved ones also wanted to save him from this as well but didn't know how and this was 14 years ago.

We all worried that this would be the outcome then.

At that time, In trying to save him, I almost lost myself.

He was an incredibly dynamic force and power that was not to be underestimated.

When he used it for something good, It was the best and when he used it for something bad, It was really, REALLY bad.

Mediocrity was not a concept that would even for a second enter Michael Jackson's being or actions. I became very ill and emotionally/ spiritually exhausted in my quest to save him from certain self-destructive behavior and from the awful vampires and leeches he would always manage to magnetize around him.

I was in over my head while trying.

I had my children to care for, I had to make a decision.

The hardest decision I have ever had to make, which was to walk away and let his fate have him, even though I desperately loved him and tried to stop or reverse it somehow.

After the Divorce, I spent a few years obsessing about him and what I could have done different, in regret.

Then I spent some angry years at the whole situation.

At some point, I truly became Indifferent, until now.

As I sit here overwhelmed with sadness, reflection and confusion at what was my biggest failure to date, watching on the news almost play by play The exact Scenario I saw happen on August 16th, 1977 happening again right now with Michael (A sight I never wanted to see again) just as he predicted, I am truly, truly gutted.

Any ill experience or words I have felt towards him in the past has just died inside of me along with him.

He was an amazing person and I am lucky to have gotten as close to him as I did and to have had the many experiences and years that we had together.

I desperately hope that he can be relieved from his pain, pressure and turmoil now.

He deserves to be free from all of that and I hope he is in a better place or will be.

 I also hope that anyone else who feels they have failed to help him can be set free because he hopefully finally is.

   The World is in shock but somehow he knew exactly how his fate would be played out some day more than anyone else knew, and he was right.


I really needed to say this right now, thanks for listening.

~LMP"

Hela världen är i c h o c k.

En av de genom tiderna störste är död. Michael Jackson, King of Pop, dog sent igår kväll på ett sjukhus i Los Angeles efter att ha drabbats av hjärtstillestånd. Jag ägnar ett långt inlägg åt detta eftersom det enligt mig överskuggar alla andra nyheter just nu. Sen trodde jag att denna nyhet skulle komma minst tjugo-trettio år fram i tiden, och inte att han skulle dö nu endast femtio år gammal. Minst sagt omskakande.

Ain't no sunshine med Jackson Five

Från att vara barnstjärna i Jackson Five gick han till att bli åttiotalets superstjärna, och en av tidernas största popstjärna med en karriär som spänner över fyra decennier. Epitetet King of Pop gav Michael Jackson sig själv, och folk har bara kunnat hålla med. Hans musik har haft stor inverkan på musikindustrin och många har inspirerats av, och imiterat, det han gjort. Hans album Thriller är världens mest sålda album och hans musikvideor anses ha varit nydanande. Utöver detta har hans privatliv under de senare decennierna varit väldigt omskrivet.

Skriverierna om Michael Jackson har framförallt handlat om plastikoperationer, hans ljusa hudfärg och anklagelser om sexuella övergrepp på barn. Trots att mycket har varit rykten har han fått leva med många anklagelser och hans image har gång på gång svärtats ned. Han sjöng "it doesn't matter if you're black or white" vilket människor upplevde som motsägelsefullt då de tyckte att han gick från att vara svart till att bli vit. Men hans bleka hy berodde förmodligen på hudsjukdomen vitiligo, en sjukdom som gör att man tappar pigmentet i huden och får vita fläckar. Jag har funderat över varför han opererade sig, speciellt när han redan var så fin, men det kan ha handlat om en press att "höra till" och att bli accepterad. En press som säkert vem som helst i hans situation skulle känna igen sig i. Jag tror inte att han har förgripit sig på barn eller misshandlat sina egna barn, som det också har spekulerats i. Det har förmodligen enbart varit olika (och elaka) försök att komma åt en redan utsatt person och hans tillgångar. Ryktena har väl sedan spätts på eftersom han har umgåtts mycket med barn.

Ja, han var udda som privatperson. En viss irritation har han väckt i oss alla. Hans knepigheter har liksom inte passat in. Men man får komma ihåg att ett liv som Michael Jackson måste ha varit allt annat än enkelt. Hans barndom kom att prägla honom djupt och han har själv, trots enorma framgångar, ofta återkommit till hur hårt pressad han var som barn och hur det har påverkat hans liv. Och egentligen vet vi inte om han var mer udda än någon annan. Det enda vi med säkerhet kan säga är att hans uppväxt och omgivning hade väldigt ovanliga förhållanden. Mot den bakgrunden blev han väldigt speciell. Han var annorlunda eftersom han aldrig hörde till människors bild av "normen".

Jag tror att mycket är en produkt av kollektiva projektioner. Det finns alltid delar av vår personlighet som vi vägrar acceptera därför att de upplevs som svaga eller förbjudna. Vi "väljer" att lägga över dem på någon annan, i det här fallet Michael. Ingen kände Michael bättre än hans egen familj och när hans äldre bror Jermaine lämnade beskedet under en presskonferens tidigt i morse ser man hur chockad han är över att hans bror för alltid är borta.

Tvärtemot alla rykten verkade Michael vara en mjuk och varmhjärtad människa som brydde sig mycket om sina medmänniskor, bland annat skänkte han stora summor pengar till välgörenhet. Inte minst brydde han sig om barn och deras välgång - det var nog därför han umgicks mycket med just barn. Hans omtanke till dessa grundade sig förmodligen på den svåra uppväxt han själv fått. Det är min övertygelse att Michael ville göra världen till en bättre plats.

We are the world med Michael Jackson
 

Michael Jackson förberedde en comeback med femtio konserter inplanerade i London i sommar. Det var därför han var i Los Angeles. Den 13 juli skulle avskedskonserterna ha premiär. Kanske hade Michael fått upprättelse om han hade fått chansen att göra det. Som en revansch, en påminnelse till människor om vilket musikalskt geni han var. Men planerna gick om intet. Det tror jag att hela världen sörjer. Nu får vi aldrig veta. Om ändå Michael hade fått leva åtminstone tre månder till. Konserterna hade varit the perfect goodbye.

Det kändes overkligt när jag fick nyheten i natt. Som om det vore en bekant som gått bort. Trodde först att det var ett skämt, men insåg snabbt att en sådan sak skämtar man inte om. Jag tänkte tillbaka på hans musik och på hans livsöde. Sedan kom tårarna. Jag är nog inte ensam om denna reaktion. Många kommer nog att minnas exakt var de befann sig och vad de gjorde när de fick dödsbudet.

Att förklara för ett barn hur berömd Michael Jackson var på åttiotalet, det går nog bara inte. Jag kommer inte på någon artist som går att jämföra med Michael när han var som allra störst. Och albumet Thriller som sålt i över 100 miljoner exemplar, som om det någonsin skulle kunna hända igen... Jag har lyssnat på hans musik som jag älskar så länge jag kan minnas, och det kommer jag att fortsätta göra. Han var en unik musiker och ikon, en legend vars minne kommer att leva vidare genom hans låtar. Musiken i kombination med hans dansnummer och scennärvaro var oslagbar. Slutligen kommer han att ses som den enorma talang han var.

Äntligen sommarloov! Jippie! :)

Ser fram emot en varm helg, det ska bli 30 grader här i Stockholm på söndag. Mitt tips är att ladda upp med rejält med solkräm.

Annars är ett hett tips inför sommaren radioprogrammet Sommar i P1. Se listan på samtliga sommarvärdar här. Sommar i P1 sänds varje dag klockan 13.00-14.30. Reprisen går varje kväll klockan 22.12. Det går också att lyssna på webbradio (tills 30 dagar efter sändningarnas slut).

Nu är det avslutningsferre!

 

Holiday med Madonna

På midsommar var vi ett gäng som samlades hemma hos A på Lilla Essingen och hade knytkalas. Jag tyckte det passade bra dagen till ära att ta med tårta, men det kändes onekligen otryggt när tårtbottnarna var slut på varenda livsmedelsaffär och det enda som återstod var att baka själv. Men faktiskt, det funkade. Det funkade riktigt bra och den hembakta tårtan blev god och det var inte så svårt som jag hade målat upp en bild av innan. :)

Det var första gången jag bakade tårta och det var första gången jag firade midsommar i Stockholm. Efteråt gick vi ut och jag hade väl inte så höga förväntningar på nattlivet eftersom många åker till släkt och vänner och ut på sina landställen. Men även denna uppfattning fick jag revidera. Det blev en utekväll över förväntan. Den avslutades på ett överfullt Village. Partypic nedan.


Party people at Village. Bild: finest.se

Så här illrosa kan man känna sig när man har mycket att göra...

Harmoniska midsommarblomster är annars nåt att eftersträva. Bilder: egna




Det är nu tre veckor kvar i skolan. Den som trodde att takten skulle trappas ned hade fel. Vi har kommit till slutet av avsnittet Avveckla och kommer imorgon få lösa ett case under en viss förutbestämd tid. På torsdag har vi tenta i kursen personalekonomi. Det blir två tentor på en vecka. Sedan kommer vi de resterande veckorna att behandla avsnittet hälsa och friskvård samt göra förberedelser inför projektarbetet i höst. Som om detta inte vore nog ska ju helst praktikplatsen vara klar inför hösten också.

Just nu känns det inte lätt att få tid till eftertanke. Det är vad jag tycker saknas. Men man får försöka ta sig den tiden. Som under en kvällspromenad till exempel. Igår avvek jag från min vanliga rutt och gick förbi Kevingestrand och Mörby golfbana. Lite tid till att tänka (och se) på annat blev det i alla fall.