Utmaning 2
Jag var på ett underbart bröllop häromveckan när en av mina barndomsvänner gifte sig. Många gamla kompisar och bekanta fanns på plats vilket gjorde tillställningen extra festlig. Bruden sken i kapp med solen och inte ett öga var torrt när de tu, som har varit tillsammans i tolv år, knöt äktenskapens band.
Apropå det här med att våga göra saker. När jag i december fick reda på att det skulle bli bröllop tänkte jag: hur vore det om jag skulle hålla ett bröllopstal? Tanken har mognat och så bestämde jag mig. Jag ska göra det. Vid middagen var jag rejält nervös, och blev lättad varje gång toastmastern klev upp och det visade sig att det var någon annans tur istället för min. Samtidigt blev jag mer och mer nojig för varje gång jag slapp. Snart var det bara jag kvar. Och så var det dags. Det var bara att resa sig upp och gå från ord till handling. På två minuter var det över, ungefär lika snabbt som en berg- och dalbanetur, jag höll mitt första offentliga tal. Det var grymt nervöst, men jag hade klarat utmaningen och det gjorde mig lättad - jag dog inte, utan mådde ganska bra.
I kyrkan, inväntandes den vackra bruden
Naaw, de nyblivna makarna marscherar ut ur kyrkan
